Korsbandsskada

Missa inte inlägget om min korsbandsoperation.

Dag 2

Inför natten tog jag en tablett Citodon och sov därefter fram till 9 på morgonen utan några besvär. Förmiddagen passerades sängliggande och fram emot eftermiddagen började jag gå omkring i huset för att röra på benet så mycket som möjligt. Det var inga större besvär och i slutet av dagen kunde jag ta mig fram ganska obehindrat med hjälp av kryckorna, utan smärta.

Dag 3

Vid 22-tiden tog jag en tablett Citadon och drog mig mot sängen för att ganska fort somna. Framåt 3 på natten vaknade jag med kraftig smärta vid insidan av knät. Bestämde mig för att röra på benet i hopp om att det skulle bli bättre, men insåg ganska fort att det gjorde för ont. Lyckades hitta en ny tablett i mörkret och somnade efter ett par minuter. Klockan 5 vaknade jag på nytt och även om det inte gjorde lika ont som tidigare så smärtade knät ganska ordentligt.

Klockan 9 på morgonen vaknade jag igen och det blev dags för frukost. Smärtan i knät var borta och jag började ta mindre stöd med kryckorna för att mot slutet av dagen lägga den ena helt och endast stödja mig på en. Styrketräningen började också genom att jag tränade på att lyfta upp benet i luften från ryggläge i sängen. Det tog ett par försök innan jag lyckades första gången, men därefter var det inga större problem även om det smärtade.

Utöver den liggande träningen så lyckades jag även gå ett par hundra meter vilket är skönt. Det var länge sedan jag lyckades få så här kraftiga framsteg inom en dag. Klockan är nu 22 och det är dags för sängen igen.

Dag 4

Natten förflöt utan problem och jag tog mig upp vid niotiden för att kasta in kylpåsen i frysen och äta frukost. Två timmar senare upptäckte jag mitt misstag och plockade genast ut den. Även om där var början till isbildning så var det långt ifrån någon fara och jag förstår mig inte riktigt på gränsen om dessa rekommenderade 30 min.

I övrigt spenderade jag en stor del av dagen med träning och jag vandrade ett par hundra meter idag igen. Att ligga på rygg och lyfta benet upp och ner är inget problem längre även om det börjar smärta efter ett tag.

Idag blev det även dags att ta en välbehövlig dusch efter ca 72 timmars väntan. Tydliga regler från sjuksköterskan om att inte blöta ner knät så det blev att plocka fram en plastplåse och tejp. Allting fungerade bra och efter dusch smörjdes knät in för första gången för att motverka svullnad och blåmärken.

Dag 5

Ytterligare en natt utan några sömnproblem och jag misstänker att den tiden är förbi nu. Ta i trä.. Idag blev det fortsatt träning och ett par hundra meters vandring. Överlag så känns det mycket bättre när jag går och det är nu till och med möjligt att ”gå” 1-2 meter utan kryckor.

Problemet så här långt är att knät har en tendens att trilla bakåt, samt vika sig under min tyngd. Problemet med att det viker sig hör med all sannolikhet att göra med att jag inte har hittat musklerna riktigt och inte litar tillräckligt på det. Däremot så känns det smått oroande att knät trillar bakåt, men eftersom det tar emot så förmodar jag att allting är rätt men att musklerna saknas.

Nytt för idag är framförallt att knät har börjat klia. Förhoppningsvis ett tecken på att såren börjar läka en aning. Även om jag har plockat av stödstrumpan och luftat så sitter där fortfarande kvar små lappar ovanför såren.

I övrigt är det smått otroligt att det redan har gått 5 dagar sedan min korsbandsoperation. Tiden verkligen springer iväg när man inte gör något vettigt om dagarna. Idag kom jag åtminstone ut och träffade några vänner vilket var skön omväxling.

Dag 6

Inte mycket nytt att skriva om idag. Jag har fortsatt med mina enkla övningar som att ligga i sängen och lyfta på benet. Idag passade jag även på att komma ut i trädgården och gå ett par hundra meter barfota i gräset. Otroligt skönt och efter ett par rundor kunde jag gå hjälpligt utan kryckor.

Mot kvällstid betalade det sig och jag fick mer ont än vanligt. Samtidigt upptäckte jag att nytt blod har kommit igenom bandaget och jag överväger att ta kontakt med distriktmottagningen imorgon för att kontrollera så att det inte behöver bytas.

Dag 7

Precis som jag skrev igår så var jag aningen osäker angående mitt sår och valde därför att ta kontakt med min distriktsmottagning idag där läkaren efter en snabb titt beslutade sig för att byta bandaget. Tyvärr visade det sig att såret var helt rent, om än aningen öppet, och jag skulle egentligen inte behövt byta det. I efterhand är det dock ganska skönt att ha fått det gjort.

I övrigt så fortsatte jag med mina övningar för rehabilitering efter korsbandsskada. Hittade en trevlig eBok med övningar som är bra att göra efter en korsbandsoperation, så jag tänkte dela med mig av dem senare nästa vecka.

Annars så tycker jag att det börjar bli framsteg. Jag har lättare för att gå nu och jag kan tom gå ett par meter utan kryckor, även om det gör ont och där finns en tendens att knät viker sig.

Dag 8

Då har det passerat en vecka sedan min korsbandsoperation och det känns verkligen som att tiden springer iväg. Dagarna spenderas främst på rehab och väntan på att jag ska kunna gå ordentligt igen.

Tabletterna har jag trappat ner på och tar endast mina tre dagliga tabletter mot infektion. Citodon har jag gått ner till en eller ingen per dag. Imorgon blir det TV-kväll med Sverige mot Ungern, så det är något att se fram emot.

Dag 9

Inte mycket nytt att skriva om egentligen, men jag misstänker att fler kan vara intresserad av mina tankar efter en korsbandsskada. Precis som jag skrev igår känns det verkligen som att tiden springer iväg då dagarna spenderas i hemmets lugna vrå. Så fort jag är tillräckligt bra i knät för att släppa kryckorna efter min korsbandsoperation så kan jag åtminstone hänga med ut och göra saker.

Dagens höjdpunkt var utan tvekan Sveriges match mot Ungern där Zlatan efter en relativt dålig match lyckades trycka in 1-2 sju sekunder efter övertiden var slut 93:07. Otroligt härligt med vinst för Sverige och genast känns det som att Sydafrika ligger närmare.

I övrigt så har jag fortsatt göra mina övningar. Det känns överlag som att jag har fått både bättre rörlighet och även bättre styrka. Jag får fortfarande inte upp benet i 90 grader, men ligger jag och slappnar av så kan jag nästan sträcka ut benet helt. Nu ska jag bara kunna stödja fullt ut på benet och därefter kan jag slänga kryckorna.

Dag 10

Idag var det dags för första hemmamatchen för vårt b-lag sedan min korsbandsoperation och jag bestämde mig för att gå upp till IP. Tog en stund att ta sig fram när man skulle gå med kryckorna, men det gick och jag var framme halvvägs in i första halvlek. Matchen slutade med 4-1 vinst men det skönaste var att jag kunde gå hela vägen fram och tillbaka utan problem eller smärta.

Väl hemma spenderades största delen av dagen med rehabilitering och flera övningar där jag bland annat försökte sträcka ut knät. Det stör mig fortfarande att jag inte kan ha knät helt rakt och frågan är hur länge det kommer vara så här. Innan jag kan sträcka ut knät ordentligt så kan jag absolut inte gå ordentligt.

Ytterligare något att klaga på är svullnaden. Jag har i princip slutat kyla nu men det vore kanske dags att påbörja det igen. Trots att jag, enligt mitt tycke, inte har tagit i särskilt mycket så är knät fortfarande ordentligt svullet. Jag fortsätter att smörja ett par gånger om dagen med någon salva som ska minska svullnaden, samtidigt som jag ligger högt med knät.

Imorgon ska jag förmodligen ta kontakt med min temporära sjukgymnast. Ska bli intressant att höra om jag gör tillräckligt stora framsteg, eller hur det egentligen bör ligga till.

Dag 11

En dag som lättast går att beskriva som otroligt rörig. Precis som jag skrev igår så bestämde jag mig för att ta kontakt med min temporära sjukgymnast, vilket jag gjorde igår. Tiden jag fick var på tisdag 13:20. Vid 3-tiden dök posten upp där jag bland annat fick en lapp om kallelse till min ortoped för återbesök. Tisdag 13:10..

Givetvis är det inte möjligt att vara på två ställen samtidigt och eftersom jag verkligen bad om att få komma till hos sjukgymnasten så bestämde jag mig för att ändra tid hos ortopeden, något man skulle göra senast 24 timmar innan avtalad tid. Inte helt lätt när man får reda på det ca 20 timmar innan man ska vara där..

I övrigt så har det varit relativt lugnt och jag ser fram emot att få göra en kontroll imorgon för att se om det hela går på rätt håll, om jag gör fel, osv. Tiden fortsätter att springa iväg och det har snart gått två veckor sedan min korsbandsoperation även om det känns som att det var igår.

Dag 12

Idag var det då dags för mig för ett första besök hos min sjukgymnast. Något jag såg fram emot för att kontrollera om jag verkligen gjorde övningarna rätt och för att höra om allting gick som det skulle.

Väldigt trevlig personal även om lokalerna var aningen slitna. Räknar man inte med väntetiden på 1 år för att bli opererad så har verkligen alla personer jag kommit i kontakt med varit trevliga. Stort plus till dem.

Efter en grundlig undersökning fick jag det positiva beskedet att allting gick oerhört bra. Även om mitt knä var svullet så lugnades jag med att det brukar vanligtvis vara mycket värre efter en korsbandsoperation och att det såg väldigt positivt ut för mig. Därefter gick vi igenom nya övningar (9st) som jag skulle göra två gånger om dagen, i set om 20. En hel del träning alltså.

Till sist fick jag även höra att jag har gått helt fel med kryckorna. Vanligtvis håller jag kryckan vid den sidan där jag har ont, men det visade sig att man belastar knät maximalt då och istället skulle jag gå sick-sack. Dvs, hålla kryckan i vänster hand nu när mitt högerknä lider av en korsbandsskada. Intressant att höra då det utan tvekan kommer bättra på min gång och även är nyttigt inför framtida skador.

Dag 13

Min första dag med de nya övningarna sedan mitt besök hos sjukgymnasten igår. Även om det ser otroligt enkelt ut så tar det tid och är jobbigare än vad man först tror. Att ligga ner och trycka knät neråt låter inte särskilt tufft, men det kan jag utan tvekan lova.

I måndags tog även mina Diklofenak slut och jag ska nu försöka låta bli att ta smärtstillande. Får se hur det går med tanke på hur det kändes igår efter att ha gjort övningarna och knät började svullna upp ännu mer. Inte helt ovanligt när man sätter igång med rehabilitering efter en korsbandsoperation enligt sjukgymnasten.

Ska även försöka lägga upp mina övningar här på sajten nästa vecka, eftersom jag misstänker att fler vill ta del av dem.

Dag 14

Helt otroligt egentligen att det redan har passerat två veckor sedan min korsbandsoperation och över ett år sedan min korsbandsskada. Idag byggde jag på mina rehabiliteringsövningar med att dessutom börja cykla på min motionscykel. Oerhört skönt när jag kom igång och även efteråt kändes det väldigt bra.

På måndag är det dags för mina stygn att plockas bort, vilket jag verkligen ser fram emot. Tyvärr har det börjat klia en hel del under ”lapparna” men jag ska förhoppningsvis klara mig ifrån att klia på såret även efter att ”lapparna” är bortplockade.

På onsdag är det dessutom dags för en heldag då jag först ska på återbesök till läkaren och därefter träffa min sjukgymnast. Det är dock en hel vecka dit och mycket lär hända innan dess.

Dag 15

Ny dag och nya tag i mina övningar sedan min korsbandsoperation. Idag kändes det som att jag kom igång ordentligt med cyklingen och det går nästan att cykla utan större smärta nu. Nedkylningen har jag slutat med, men svullnaden har gått upp en aning sedan jag påbörjade mina övningar och smärtan har tilltagit.

Det bästa är att jag börjar få rutin på mina övningar och jag kan nu även samtliga utantill vilket underlättar en hel del då man slipper plocka fram papperna och kontrollera vilken övning det är dags för.

Så här långt har jag endast hittat en positiv sak med min korsbandsskada, nämligen att jag har chansen att bli aningen vigare eftersom jag sträcker ut samtidigt som jag gör mina övningar. Tidigare passade det klassiska uttrycket vig som ett kylskåp väldigt bra på mig, men för en gångs skull börjar det bli lite bättre.

Dag 16

Det känns som att jag har börjat göra nya framsteg genom att min gång blir allt bättre. Tyvärr kan jag inte räta ut benet riktigt när jag står upp, vilket skapar problem vid gången men det blir bättre för var dag efter min korsbandsoperation.

På måndag är det då äntligen dags att få mina stygn bortplockade vilket förhoppningsvis resulterar i att jag kan duscha utan att behöva klä knät med en stor plastpåse. Små detaljer, men ändå skönt att allt mer går tillbaka till det vanliga.

Idag vann även Manchester United mot Tottenham med 1-3 vilket är värt att nämna så här i förbifarten!

Dag 18

På senare tid har det blivit en hel del inlägg utan något nytt då jag i nuläget fortsätter upprepa mina övningar sedan min korsbandsoperation. Av den anledningen kommer jag från och med nu enbart uppdatera när det händer något särskilt. Det kan vara nya övningar, nya framsteg eller gud förbjude problem som uppstår.

Idag fick jag äntligen ta av stygnen vilket betyder att jag kan duscha utan att trä en plastpåse över knät. Oerhört glädjande även om det känns som en bagatell nu i efterhand. Att ta av stygnen känns inte alls och det är absolut inget ni behöver oroa er för. Efteråt såg knät väldigt fint ut och där var endast en tre cm lång skorpa som var någon mm bred.

Jag ska se om det inte går att få fram några bilder på knät också så att vi får se hur det ser ut när stygnen är bortplockade. Så här långt har det inte varit mycket att fotografera då knät har varit täckt av små skyddsplåster.

Dag 20

Idag blev en hektisk dag då jag fick åka Skåne runt för att först komma på återbesök hos min ortoped för att kontrollera om allting blivit rätt sedan min korsbandsoperation och därefter direkt till min gamla sjukgymnast för att bli kontrollera och sätta upp ett mål för när jag planeras vara tillbaka i spel efter min korsbandsskada.

Allting började perfekt och jag var på sjukhuset i god tid för att anmäla mig. Därefter satte jag mig ned och bläddrade i tidningar i väntan på att få komma in. Den ena efter den andra patienten passerade och minuterna tickade iväg. Ständigt tittande på klockan såg jag först 20 minuter passera efter avtalad tid, för att tätt följas av 30, 40 och 50. Efter 65 minuter tröttnade jag och bestämde mig för att fråga igen. Då visade det sig att just den delen jag skulle till (1 av 6) hade blivit flyttad till en annan våning sedan jag var på besök för undersökning inför min korsbandsoperation.

Smått irriterad knatade jag ner till den nya avdelningen för att förklara vad som hade hänt i receptionen. Tydligen var det inte alls ovanligt utan man drabbades av samma problem flera gånger i veckan. Kanske dags att göra något åt det?

Därefter gick allting otroligt fort och jag blev inkallad och undersökt inom mindre än 10 minuter. Ortopeden bekräftade vad min sjukgymnast sagt förra veckan och verkade väldigt positiv över att allting gått så bra som det skulle. Inte mycket nytt, men ändå skönt att få det bekräftat.

Efter undersökningen blev det ett snabbt stopp på Statoil för en macka (65 min försenad) för att sedan fortsätta direkt till min sjukgymnast från tiden före operationen. Där blev jag undersökt och vi gick igenom mina övningar steg för steg. Även han var oerhört positiv och påpekade att det såg väldigt bra ut. Tack vare bra anlag från mina föräldrar så verkar min kropp ha bra återhämtningsförmåga, samt att rehabiliteringen inför operationen har gjort sitt.

Vi passade även på att räkna lite lätt inför min comeback så att jag har något att sikta på. Datum är inte spikat exakt men vi har en lokal cup omkring den 11 juli direkt efter sommaruppehållet som jag ska satsa på.

Dag 34

Anna lämnade en kommentar och undrade hur min fortsatta utveckling gick och jag insåg att det var ett tag sedan jag publicerade ett inlägg här. För att sammanfatta det kort så slängde jag kryckorna helt för ca två veckor sedan, omkring 20 dagar efter operationen. Tidigare använde jag dem för att ta mig fram längre sträckor, men efter dag 20 så la jag ut dem i garaget igen.

Därefter började jag cykla och har nu spenderat 30 – 60 minuter varje dag på motionscykel. Idag fick jag order om att börja promenera också, så det blir minst 30 minuters promenad varje dag. Svullnaden har nästan lagt sig helt, men knät är fortfarande väldigt varmt så jag kyler 1-2 gånger om dagen.

Idag och framåt

Idag var jag på nytt återbesök hos min sjukgymnast och fick fyra nya övningar. Bland annat ska jag stå på ett ben och böja knät, samt ligga på marken med fötterna på min pilatesboll och försöka lufta gumpen. Jag lovade även Anna att lägga upp samtliga mina övningar, så de kommer på söndag eller måndag.

Jag har även fått ett datum att sikta på, vilket är skönt även om det är långt fram i tiden. 11 juli är det dags för comeback, vilket är om 284 dagar..

Nytt avslitet korsband

Läste även om Groningenproffset Petter Andersson som nyligen har slitit av sitt främre korsband på nytt. 9 månaders rehabilitering körde han och klarade endast ett fåtal minuters matchspel. Inte särskilt inspirerande för mig som har lång tid kvar. I hans fall är det ännu värre då Petter måste börja om på noll med en ny operation igen.

Dag 37

Inte så mycket nytt om min korsbandsskada utan främst en uppdatering kring vad jag egentligen kan göra. Tidigare har jag berättat att jag har släppt kryckorna för att börja ta längre promenader och arbeta på min motionscykel. Idag bestämde jag mig för att ta nästa steg och följde med på bowling tillsammans med några vänner.

Det kändes att balansen saknades eftersom jag inte riktigt vågade stödja mig på högerbenet, men tog jag det bara lugnt så gick det helt okej. Resultatet var tyvärr inte vidare vackert, men jag får helt enkelt skylla på skadan.

Dag 176

Senaste 3-4 veckorna har utan tvekan varit himmelriket. Flera gånger i veckan har det blivit kilometerlånga promenader blandat med jogging och därutöver styrketräning på gym 2 gånger i veckan och hemmaträning 3 gånger i veckan. Det har varit knäböj, tåhävningar, upphopp, skridskohopp, etc. utan att jag en enda gång har fått ont eller ett svullet knät.

Så sent som i torsdags var det återbesök hos min sjukgymnast där han gav det lovande beskedet att jag skulle få börja springa med boll inom 3 veckor och att allting under hela resan hade gått perfekt. På lördagen kom olyckan..

Lördagens olycka

För första gången sedan skadan var det tänkt att jag skulle träna inomhus lätt utan boll med resten av mina lagkamrater och jag var uppe tidigt på morgonen för att förbereda mig. Väskan var packad och när bilen stannade utanför gav jag mig ut.

Tyvärr (suck) hade det snöat under natten och det låg slask på trottoaren. När jag skulle gå runt bilen halkade jag till och kände hur hela knät vek sig samtidigt som det gjorde fruktansvärt ont på insidan. Efter ett par svordomar hoppade jag in i bilen eftersom vi redan var försenade och under färden kändes som att smärtan minskade en aning.

När vi kom fram till idrottshallen bar knät inte längre och det var helt omöjligt att stödja på benet. Halvbärandes av två lagkamrater kom jag in för att slå mig ned på läktaren när smärtan kraftigt tilltog och jag kände hur allting svartnade framför ögonen samtidigt som det susade i öronen och känslan av att behöva spy blev allt kraftigare.

Som tur var så minskade smärtan efter ett tag och jag ansiktsfärgen kom tillbaka. 30 minuter senare blev jag hämtad och resan bar raka vägen hem där jag fick stoppa i mig mina gamla tabletter och lägga mig i soffan med knät högt.

Vad händer nu?

Knät är fortfarande svullet och jag kan absolut inte stödja på benet. Trots tabletterna så har jag fortfarande ont på insidan och baksidan av knät, just där jag har för mig att korsbandet sattes fast? Samtidigt känns hela knät ovanligt vridit då viloläget för mina tår pekar flera grader fel.

Min misstanke i nuläget är att korsbandet åter igen är av (= ny operation) och möjligtvis att jag har skadat ytterligare något som tidigare var helt.

Tur i den maximala oturen är att jag sedan tidigare hade en återträff med min läkare inbokad på onsdag vilket betyder att jag inom relativt kort tid kommer få min dom. Med all sannolikhet blir det en magnetröntgen och därefter bokar vi en tid för att öppna upp knät och gå in för att se efter vad som egentligen har blivit skadat.

Det känns tungt just nu..

Dag 180

Idag var det då tänkt att jag skulle göra ett kort återbesök hos min läkare för att få klartecken om att allting såg bra ut samtidigt som jag skulle be om ett knäskydd för att kunna utöka min aktivitetsnivå. Tyvärr satte mitt tidigare nämnda bakslag stopp för detta.

Det blev inte särskilt mycket sagt eller bestämt. Efter att jag fått tid att dra hela händelseförloppet från operation till lördagens olycka så kände han på knäet, kontrollerade om där var något glapp, mm.

Enligt honom så är korsbandet förmodligen inte av och istället lutar det åt en meniskskada. Det hela slutade med att jag skulle få en tid för magnetröntgen vilket tidigast blev om någon vecka. Olidlig och nervös väntan för mig..

Positivt å andra sidan är att jag kan stödja på benet igen och med lite vilja faktiskt gå långsamt. Däremot så känns det fortfarande väldigt instabilt och jag vågar därför inte släppa min ena krycka ännu. Även svullnaden har gått ned och i nuläget har jag enbart ont på en punkt på insidan av knäet.

Jag har även pratat med min sjukgymnast igen och det lutar åt en ny tid för att ta ett beslut om vad som ska göras fram till min röntgen.

Dag 192

För 12 dagar sedan skrev jag och berättade om mitt återbesök hos ortopeden efter mitt tragiska bakslag och idag fick jag brev från röntgenavdelningen med bekräftelse för reserverad tid. Den 14 april blev det.

49 dagars väntetid för en röntgen trots att jag påpekade att vi gärna körde Skåne runt för att komma till så fort som möjligt. Det är i mina ögon riktigt dåligt och genast kommer min önskan om att få en läkare som Dr House..

Visar det sig vara något trasigt (jag känner att något är sönder) så blir det med all säkerhet 30 dagar innan återbesök och sedan 60-90 dagars ytterligare väntetid inför operation. Då är vi framme lagom till 2 år sedan min skada och jag är i princip fortfarande lika dålig.

Irritationen inom mig växer samtidigt som det trots allt är min egen kropp som är sönder. Där finns ingen att vända sig till i hopp om att få ut ett nytt knä på garanti. Däremot så växer mitt missnöje med den svenska vården allt mer pga alla dess onödiga mellanhänder och långa väntetider.

Dag 193

Igår skrev jag och berättade om att jag fått tid reserverad för MR med 49 dagars väntetid och idag ringde jag upp för att försöka flytta fram den. Efter ett fåtal minuters diskussion så lyckades jag få den framflyttad till 29 mars istället för 14 april.

En förbättring med hela 16 dagar! Det kan låta lite för några men vi som haltar omkring, utan kunskap om varför det gör ont och om vi bör halta omkring, vet hur viktigt dessa dagarna är. Däremot så är det fortfarande 35 dagars väntetid vilket jag anser vara för mycket.

Samtidigt passade jag på att sätta mig upp på reservlistan. Det betyder att om någon avbokar så kan jag få ett telefonsamtal så sent som dagen innan eller möjligtvis (?) samma dag. Svårt om du arbetar men tack vare att jag studerar så gör det inget om jag missar en dag med föreläsningar.

Så ett tips till er som arbetar er igenom sjukvårdens kösystem. Ring och förhör er om där finns någon närmare tid och erbjud er att ta återbud.

Dag 196

I måndags skrev jag och berättade att min kallelse till magnetröntgen dykt upp. Dagen efter ringde jag in och fick den förbättrad med 16 dagar för att idag få ett nytt telefonsamtal där jag blivit kallad till ett återbud imorgon.

Tack vare ett enkelt telefonsamtal blev det alltså 17 dagars väntetid istället för tidigare fastställda 49 dagar. På så vis har jag tjänat en hel månad där jag enbart skulle traskat omkring i ovisshet.

Nu handlar det enbart om att hålla tummarna och hoppas på att det är något lättåtgärdat som har gått sönder. Förhoppningsvis får jag ett telefonsamtal från min läkare i veckan med resultatet.

Dag 206

Som jag tidigare berättat så var jag inne på en magnetröntgen förra lördagen och idag ringde läkaren upp med svaret.

Han började med att förklara att svaret från MR var negativt på så vis att man inte kunde hitta något trasigt och jag blev mållös samtidigt som diverse svordomar genast kom i tankarna. Efter ett förvånat ”jaha..” från min sida så fortsatte han förklarade att när han gått genom bilderna själv så upptäckte han en mindre spricka i menisken och hans rekommendation var en titthålsoperation. Jag pustade ut och började genast se ljuset i tunneln, igen..

Efter ytterligare 4 minuter via telefon så var jag hyfsat uppdaterad angående läget. För att sammanfatta så hade jag alltså drabbats av en mindre meniskskada och en titthålsoperation ska bokas. Enligt Netdoktor går man in i knät och tar sedan beslut om delar av menisken ska plockas bort eller om man ska försöka sy ihop den. Väntetiden uppskattade han mellan 4-8 veckor, men efter min erfarenhet från korsbandsoperationen så tror jag snarare på minst 10-14. Givetvis ska jag ringa in så fort jag har fått tiden och säga att jag gärna tar ett återbud.

Fram tills dess fick jag absolut inte jogga, springa, göra sidledsförflyttningar, sitta på huk eller genomföra liknande aktiviteter som kan förvärra skadan. Däremot så var det kanon om jag kunde spendera mycket tid på cykel.

Nu ska jag även maila till min sjukgymnast och uppdatera honom om läget, samt höra om han har några direkta direktiv på vad jag bör göra.

Slutsats: Enligt min erfarenhet så gör en meniskskada så in i … mycket ondare än vad en främre korsbandsskada gör.

Dag 243 - Meniskoperation

Tiden springer verkligen iväg. Den 22 mars fick jag min meniskskada bekräftad och idag var det alltså dags för operationen. Då jag redan har gjort en så gott som identisk korsbandsoperation så blev jag aldrig riktigt nervös trots att min chaufför hävdade motsatsen.

Nåväl, precis som förra gången så fick jag duscha på morgonen i ett bakteriedödande medel. Därefter bar det av in till sjukhuset där jag blev inkallad, klädde om och fick mitt ben rakat. Efter ett par minuter i väntrummet fick jag några tabletter med smärtstillande och i förebyggande syfte för illamåendet efter operationen.

Ett par minuter senare kom en sköterska som guidade mig vidare till ett ”förberedningsrum” där man tog blodtryck, tvättade benet, fick dropp och svarade på frågor. Här träffade jag en AT-läkare som fick i uppgift att sätta dropp och frågan är om hon inte var mer nervös än mig.

När detta var gjort rullades jag in i operationssalen där man gång på gång frågade om jag ville blev sövd tidigt eller om jag kunde vänta. Eftersom jag inte mådde helt bra efter min korsbandsoperation och inte var nervös valde jag givetvis att vänta in i det sista.

Nästa sekund är jag i uppvakningssalen och blir behandlad som en prins. Sköterskorna serverar mat, hämtar min MP3-spelare och besvarar mina grannars frågor. Jag fördrev tiden med att åter igen prata med mina grannar för att sedan rullas ut till nästa rum där jag fick klä på mig och bege mig.

Mitt nuvarande läge

Det visade sig att situationen troligen var bra mycket allvarligare än väntat. Istället för att slipa så valde läkaren att sy fast den ena menisken samtidigt som han slipade till den andra. Det betyder i sin tur att jag tvingas hoppa på kryckor i ytterligare 6 veckor samtidigt som jag absolut inte fick huka mig närmsta 6 månaderna.

Nu ligger jag stilla i sängen och funderar på vad jag egentligen får och inte får göra. Ser fram emot att få träffa min rehab-instruktör för att gå igenom allting mer noggrant.

Dag 252

Eftersom informationen från sjukhuset kändes ganska knapphändig så ringde jag till min sjukgymnast och blev snabbt inbokad. Han gick igenom min operationsberättelse med alla medicinska termer och klargjorde bland annat att det uppstått en inflammation i knät och därför var det viktigt att jag tog mina tabletter även om jag inte alltid var i behov av smärtstillande.

Jag skulle även undvika att stödja på benet men jag skulle försöka gå normalt. Dvs, att varje gång jag satte ner det opererade benet så skulle jag lägga tyngden på kryckorna. Däremot så var det viktigt att jag verkligen satte ner benet och inte hoppade omkring på ett ben och kryckor.

Nästa vecka är det dags för borttagning av stygnen men fram tills dess så är det jobbig och tråkig rehabilitering som gäller.

Dag 259

I onsdags var det 2 veckor sedan min meniskoperation men jag råkade göra en miss med röd dag och fick sedan höra att vår lokala distriktsköterska inte var inne på fredagar. Nåväl, efter att ha ringt vidare så fick jag tid i grannbyn där jag snabbt och enkelt fick stygnen borttagna.

Var även inne på apoteket idag och fick nya diklofenak utskrivna. Det var tydligen en ny burk vilket kändes smått oroande med tanke på veckans nyhet om att en del mediciner på apoteken är oförsäkrade.

På tisdag blir det åter igen träff med min rehabinstruktör för att se om jag har gjort några framsteg och diskutera hur jag ska vidareutveckla mitt nuvarande träningsschema. Knät är fortfarande lite svullet men den största delen av värken har försvunnit vilket gör att jag lättare kan ta mig runt.